Lajvabstinensen kryper på

Jag sitter så ensam på ett delat kontor
Högt över marken, dubbelt så högt som
Det högsta huset i Fästet om blott ni mig tror.

Mina tankar irrar, och jag tänker blott om
Jag vore i Fästet jag skulle stå vid mitt bröd
Men jag ska skriva kod, om blott min färdighet återkom.

Forum jag läser, och lajvets minnen min kind blir röd
När mitt hjärta hoppar för min karaktärs romans,
Jag hoppas denna förälskelse innan jag återvänder är död

Ty karaktären är ju ej jag, och kärleken ej min utan hans
Och jag borde över husens höjd ej bli så berörd
Trots detta kan Måns Klang ur hörlurarna mig sätta uti trance

Bara jag hör en av de sånger jag uti Suggan med glädje hört
Och läser om hur de träffas och dansar och roar sig
Allt medan jag känner hur långt borta allt är som mig rört

Tillbaka till fler lajv definitivt jag kommer att ta mig
Men i väntan därpå jag tydligen kryptografiskt tänka skall
Om någon vet hur jag ska klara att byta min kontext, så säg

För mig är det en gåta, jag skriver inte en rad kod alls
Och den matematik jag snubblar över verkar mig så svår
Ty att nu tänka samlat verkar inte min skalle stå pall

Men vi klarade av allt till sist, efter en lång och slitig vår
Trots att de som varit med förr knappt trott att det skulle gå
Och brödet blev bakat, danserna dansade, och ugnen än står

Eller, stod, sist jag såg den, men kvädet mitt torde sluta så
Jag har nog uttryckt något litet av saknaden som mig omfamna
Och jag önskar dig som läsa: "Gudars Lycka med dig på din färd må gå"

Post-LARP observations

I still find myself surprised at the golden ring on my finger every now and then.